Fotografera känns som att upptäcka trädgården och hemmet med nya vinklar, med äppelträdens ögon, med gullvivan och grässtråets hjärta, och välkomstskyltens hand som öppnar ytterdörren
- in till våran borg,
våran täppa och nyfikna drömmar.
Jag går in i köket, det är matos och matlagningsglädje och varma, brokiga färger omkring oss. Och grönsaksmotiv växer fram ur glädje. Glädje som vill överraska och gör vardagen allt annat än grå..
..ja vi behöver måla vitt här och där,
det ser ljusare ut och ger rymd.
och furu tröttnar man lite på,
precis som alla andra verkar tröttna samtidigt.
men även det vit-vita kanske har ett bäst-före-datum,
då det blir trend att tröttna
och vi vill ha mera färg,
och kanske mera furu..
Som två landskap vi är.
Varje dag som möts med våra ögon
är dagen
som vi följer.
Landskap kan gråta och le med samma vindpust genom träden.
Och vi är tillsammans här i våren
- delar den smärtan att allt inte är självklart.
Pusselbitarna faller inte på plats bara för att vi önskar det, men de är brokiga och livfulla hur de än blandas.
Och livet känns äkta och så mycket bättre när vi inser det..
Nu upptäcker jag igen att det är vår
– för trettiofjärde gången i mitt liv.
Och det vilar ett milt skimmer över vår trädgård
av färger i svenska flaggan:
när scilla, påskliljor och vitsippor
vill visa oss Värmen 
Som att stanna till i trädgården
och känna språket ta form
på trappstegen vi går varje dag,
i mogna äpplen som landar i gräset
och med lila lavendel vi nyss planterat
Känna språket lämna och komma retur
som ett brev på posten
allt som ska fixas
och drömmar som målar över
och lyser upp just där färgen är sliten.
Och ibland vid den efterlängtande sjö
ser jag rakt in
